Ida och jag med Astrid i Charioten där bak. Från Sjusjøen förra nyår.
Mysigt med seger i Engelbrektsloppet. Foto: Emil Ekman
När jag var 25 år tänkte jag att nu händer nu händer det inte så mycket mer i livet och man förändras inte så mycket som person. Man har konfirmerats, haft sin första fylla, tagit studenten, tagit körkort, inlett ett livslångt förhållande, gått en universitetsutbildning och skaffat stabilt jobb. Men lyckligtvis hade jag fel. Attributen ändrades såklart med hus och barn, men framförallt tycker jag att jag utvecklats mer som person de senaste åren än tidigare. Delvis för att föräldrarskapet automatiskt gör att man omvärderar och omprioriterar.
Jag fått ett bra självförtroende (och även en stor portion självgodhet, som inte minst syns i detta inlägg), vilket antagligen hämtas i att jag trivs väldigt bra med min familj och mina närmaste släktingar och vänner. Men kanske också i att jag har ett jobb (som jag själv format) som jag tycker är roligt varje dag året om, samt att jag gillar Borås! Känner man sig trygg i det blir det också lättare att ha ro i sinnet att reflektera mer över saker och ting, själv eller i samtal med andra. På ett konstruktivt sätt. Vilket gör att man ser saker och ting annorlunda än tidigare, och plötsligt blir vardagen mer innehållsrik utan att man nödvändigtvis fått mer input. Och man tar bättre beslut.
Att få leda Vasaloppet var roligt och något jag velat göra länge. Tack bloggläsaren Arvid för bilden!
Det kanske också är anledningarna ovan som är förklaringen till att 2014 blev ett så lyckat år för egen del. Förmodligen mitt bästa år någonsin. Det ska jag minnas när saker och ting går åt skogen. Man vet aldrig vad som händer med hälsan i familjen, med skidformen och på jobbfronten.
De stora höjdpunkterna 2014 är naturligtvis Majs födelse, och barnens alla framsteg. Att höra Astrid säga ”Pappa, jag har saknat dig” när man kommer hem, att se Majs första leende, att se Astrid tycka det är kul att åka skidor och att ge Maj sina första skedar banan. Men jag ska inte tråka ut er för mycket med sånt.
Vasaloppet 2014. Svängen innan upploppet. Här ligger jag strax före Østein Pettersen, Jens Eriksson och Jerry Ahrlin. Bilden har jag köpt från sportfoto.se.
Vasan och Engelbrekt höjdpunkter
Skidsäsongen blev min överlägset bästa hittills med 25:e-platsen i Vasaloppet och segern i Engelbrektsloppet som de givna höjdpunkterna. Hela säsongen var bra med genomgående bra resultat och äntligen riktigt bra skidor i de flesta lopp. Något som krävs för att lyckas. Jag tycker även jag blivit bättre på att tävla och får ut nästan allt i varje lopp, både fysiskt och taktiskt. I Vasaloppet lyckades jag prestera som bäst när det gällde som mest, även om det kunde gått ännu bättre med lite mer offensiv körning i slutet. Men jag var inte sugen på att köra offensivt i den situation jag var i då. Vasaloppets genomslagskraft hos gemene man har jag fått uppleva ända sedan dess då jag fortfarande får gratulationer från avlägsna vänner jag bara träffar då och då, exempelvis på midsommarfester, dop och bröllop.
Naturligtvis inser jag att jag kanske aldrig mer blir topp 25 i Vasaloppet, men jag är heller inte ledsen för det. Min träningsmängd räcker inte till mot dagens långloppsproffs. Naturligtvis lockar tanken att kraftigt gå ner i arbetstid och gå upp ordentligt i träningstid och göra en rejäl tvåårssatsning. Kommer chansen i vilken form den nu kan tänkas vara tar jag den, men jag blir inte bitter om den aldrig kommer.
Charlotte Kalla och jag inför ett rullskidspass med start från centrala Sundsvall i höstas. Som väntat var det en mycket trevlig intervju inne på caféet, men många av de ”bästa” sakerna sade hon när vi åkte.
Tack för 2014!
Den fina skidsäsongen i kombination med det varma mottagandet av skidboken, samt bloggen och enträget arbete ledde också till att 2014 blev ett år då det verkligen lossnade på jobbfronten. Det var varit en stor ökning med förfrågningar inom alla områden, vilket är jätteroligt, även om det alltid är tråkig de gånger man behöver tacka nej.
Med detta vill jag för 2014 tacka alla mina nära, mina bloggläsare, ni jag coachar, ni som tagit skidinstruktioner, ni som bidragit med prylar att testa, samt ni som jag fått intervjua, fota och skriva om. Det är en ynnest att få jobba med så trevliga, intressanta, utmanande, roliga och inspirerande människor!
